publicerad: 2015
schnauzer
schnauzer
[∫nau´tser ljust sj‑ljud]
substantiv
~n schnauzrar • en hund
Singular | |
---|---|
en schnauzer | obestämd form |
en schnauzers | obestämd form genitiv |
schnauzern | bestämd form |
schnauzerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
schnauzrar | obestämd form |
schnauzrars | obestämd form genitiv |
schnauzrarna | bestämd form |
schnauzrarnas | bestämd form genitiv |