publicerad: 2015
seckling
seckl·ing
el. 2sickl·ing
substantiv
~en • till seckla
Singular | |
---|---|
en seckling (en sickling) | obestämd form |
en secklings (en sicklings) | obestämd form genitiv |
secklingen (sicklingen) | bestämd form |
secklingens (sicklingens) | bestämd form genitiv |