publicerad: 2015
semikolon
semi|kol·on
[se`mi‑ el. ‑ko´l‑]
substantiv
~et; pl. ~ • ett skiljetecken (;)
Singular | |
---|---|
ett semikolon | obestämd form |
ett semikolons | obestämd form genitiv |
semikolonet | bestämd form |
semikolonets | bestämd form genitiv |
Plural | |
semikolon | obestämd form |
semikolons | obestämd form genitiv |
semikolonen | bestämd form |
semikolonens | bestämd form genitiv |