publicerad: 2015
sensmoral
sens·mor·al
[‑a´l]
substantiv
~en ~er • andemening, lärdom av ngt
Singular | |
---|---|
en sensmoral | obestämd form |
en sensmorals | obestämd form genitiv |
sensmoralen | bestämd form |
sensmoralens | bestämd form genitiv |
Plural | |
sensmoraler | obestämd form |
sensmoralers | obestämd form genitiv |
sensmoralerna | bestämd form |
sensmoralernas | bestämd form genitiv |