publicerad: 2015
silare
sil·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. silarna • till 1sil 2
Singular | |
---|---|
en silare | obestämd form |
en silares | obestämd form genitiv |
silaren | bestämd form |
silarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
silare | obestämd form |
silares | obestämd form genitiv |
silarna | bestämd form |
silarnas | bestämd form genitiv |