publicerad: 2015
singelkille
singel|kille
substantiv
~n ‑killar • ⟨vard.⟩ till 1singel 1kille
Singular | |
---|---|
en singelkille | obestämd form |
en singelkilles | obestämd form genitiv |
singelkillen | bestämd form |
singelkillens | bestämd form genitiv |
Plural | |
singelkillar | obestämd form |
singelkillars | obestämd form genitiv |
singelkillarna | bestämd form |
singelkillarnas | bestämd form genitiv |