publicerad: 2015
sinnesundersöka
sinn·es|under·söka
verb
‑undersökte ‑undersökt • ⟨åld.⟩ sinne 2 undersöka
Finita former | |
---|---|
sinnesundersöker | presens aktiv |
sinnesundersöks (sinnesundersökes) | presens passiv |
sinnesundersökte | preteritum aktiv |
sinnesundersöktes | preteritum passiv |
sinnesundersök | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att sinnesundersöka | infinitiv aktiv |
att sinnesundersökas | infinitiv passiv |
har/hade sinnesundersökt | supinum aktiv |
har/hade sinnesundersökts | supinum passiv |
Presens particip | |
sinnesundersökande | |
Perfekt particip | |
en sinnesundersökt + substantiv | |
ett sinnesundersökt + substantiv | |
den/det/de sinnesundersökta + substantiv | |
den sinnesundersökte + maskulint substantiv |