publicerad: 2015
sisning
sis·ning
substantiv
~en ~ar sisa
| Singular | |
|---|---|
| en sisning | obestämd form |
| en sisnings | obestämd form genitiv |
| sisningen | bestämd form |
| sisningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| sisningar | obestämd form |
| sisningars | obestämd form genitiv |
| sisningarna | bestämd form |
| sisningarnas | bestämd form genitiv |


