publicerad: 2015
sjuttioendel
sjut·tio·en|del
el. vard. sjut·ti·en|del
[‑en`‑]
substantiv
~en ~ar sjuttioen del
Singular | |
---|---|
en sjuttioendel (en sjuttiendel) | obestämd form |
en sjuttioendels (en sjuttiendels) | obestämd form genitiv |
sjuttioendelen (sjuttiendelen) | bestämd form |
sjuttioendelens (sjuttiendelens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
sjuttioendelar (sjuttiendelar) | obestämd form |
sjuttioendelars (sjuttiendelars) | obestämd form genitiv |
sjuttioendelarna (sjuttiendelarna) | bestämd form |
sjuttioendelarnas (sjuttiendelarnas) | bestämd form genitiv |