publicerad: 2015
själsförmögenhet
själs|för·mögen·het
substantiv
~en ~er • mest i pl.; förmåga till tänkande; till förmögenhet 2
Singular | |
---|---|
en själsförmögenhet | obestämd form |
en själsförmögenhets | obestämd form genitiv |
själsförmögenheten | bestämd form |
själsförmögenhetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
själsförmögenheter | obestämd form |
själsförmögenheters | obestämd form genitiv |
själsförmögenheterna | bestämd form |
själsförmögenheternas | bestämd form genitiv |