publicerad: 2015
självförhärligande
1själv|för·här·lig·ande
oböjligt adjektiv
själv förhärligande
| Positiv | |
|---|---|
| en/ett/den/det/de självförhärligande + substantiv |
2själv|för·här·lig·ande
substantiv
~t ~n själv förhärligande
| Singular | |
|---|---|
| ett självförhärligande | obestämd form |
| ett självförhärligandes | obestämd form genitiv |
| självförhärligandet | bestämd form |
| självförhärligandets | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| självförhärliganden | obestämd form |
| självförhärligandens | obestämd form genitiv |
| självförhärligandena | bestämd form |
| självförhärligandenas | bestämd form genitiv |


