publicerad: 2015
självförverkligande
själv|för·verk·lig·ande
substantiv
~t själv förverkligande
| Singular | |
|---|---|
| ett självförverkligande | obestämd form |
| ett självförverkligandes | obestämd form genitiv |
| självförverkligandet | bestämd form |
| självförverkligandets | bestämd form genitiv |


