publicerad: 2015
självmotsägelse
själv|mot·säg·else
substantiv
~n ~r själv motsägelse
Singular | |
---|---|
en självmotsägelse | obestämd form |
en självmotsägelses | obestämd form genitiv |
självmotsägelsen | bestämd form |
självmotsägelsens | bestämd form genitiv |
Plural | |
självmotsägelser | obestämd form |
självmotsägelsers | obestämd form genitiv |
självmotsägelserna | bestämd form |
självmotsägelsernas | bestämd form genitiv |