publicerad: 2015
skada
1skada
substantiv
~n skador • hos människor, djur och föremål; äv. abstrakt; det är skada att ... det är synd att ... – I sammansättn. skade-, ngn gång skad-, skades-.
| Singular | |
|---|---|
| en skada | obestämd form |
| en skadas | obestämd form genitiv |
| skadan | bestämd form |
| skadans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| skador | obestämd form |
| skadors | obestämd form genitiv |
| skadorna | bestämd form |
| skadornas | bestämd form genitiv |
2skada
verb
~de ~t • orsaka skada hos
| Finita former | |
|---|---|
| skadar | presens aktiv |
| skadas | presens passiv |
| skadade | preteritum aktiv |
| skadades | preteritum passiv |
| skada | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att skada | infinitiv aktiv |
| att skadas | infinitiv passiv |
| har/hade skadat | supinum aktiv |
| har/hade skadats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| skadande | |
| Perfekt particip | |
| en skadad + substantiv | |
| ett skadat + substantiv | |
| den/det/de skadade + substantiv | |
skada sig
• drabbas av skadaOrdform(er) skada sig


