publicerad: 2015
skalv
skalv
substantiv
~et; pl. ~ • jordskalv e.d.
Singular | |
---|---|
ett skalv | obestämd form |
ett skalvs | obestämd form genitiv |
skalvet | bestämd form |
skalvets | bestämd form genitiv |
Plural | |
skalv | obestämd form |
skalvs | obestämd form genitiv |
skalven | bestämd form |
skalvens | bestämd form genitiv |
skalv
se under 1skälva