publicerad: 2015
skatteutfall
skatte|ut·fall
substantiv
~et; pl. ~ • till utfall 2 skatt 1
Singular | |
---|---|
ett skatteutfall | obestämd form |
ett skatteutfalls | obestämd form genitiv |
skatteutfallet | bestämd form |
skatteutfallets | bestämd form genitiv |
Plural | |
skatteutfall | obestämd form |
skatteutfalls | obestämd form genitiv |
skatteutfallen | bestämd form |
skatteutfallens | bestämd form genitiv |