publicerad: 2015
skolpolitiker
skol|pol·it·ik·er
substantiv
~n; pl. ~ skolpolitik
Singular | |
---|---|
en skolpolitiker | obestämd form |
en skolpolitikers | obestämd form genitiv |
skolpolitikern | bestämd form |
skolpolitikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
skolpolitiker | obestämd form |
skolpolitikers | obestämd form genitiv |
skolpolitikerna | bestämd form |
skolpolitikernas | bestämd form genitiv |