publicerad: 2015
skrinnare
skrinn·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. skrinnarna skrinna
| Singular | |
|---|---|
| en skrinnare | obestämd form |
| en skrinnares | obestämd form genitiv |
| skrinnaren | bestämd form |
| skrinnarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| skrinnare | obestämd form |
| skrinnares | obestämd form genitiv |
| skrinnarna | bestämd form |
| skrinnarnas | bestämd form genitiv |


