publicerad: 2015
skräck
skräck
substantiv
~en • stark rädsla; ngn/ngt som orsakar rädsla: pojkarna var kvarterets skräck
| Singular | |
|---|---|
| en skräck | obestämd form |
| en skräcks | obestämd form genitiv |
| skräcken | bestämd form |
| skräckens | bestämd form genitiv |


