publicerad: 2015
skyddshelgon
skydds|helg·on
substantiv
~et; pl. ~ • särsk. inom katolicismen: stadens skyddshelgon
Singular | |
---|---|
ett skyddshelgon | obestämd form |
ett skyddshelgons | obestämd form genitiv |
skyddshelgonet | bestämd form |
skyddshelgonets | bestämd form genitiv |
Plural | |
skyddshelgon | obestämd form |
skyddshelgons | obestämd form genitiv |
skyddshelgonen | bestämd form |
skyddshelgonens | bestämd form genitiv |