publicerad: 2015
skygga
skygga
verb
~de ~t 1 om djur: bli skrämd; om person: dra sig undan2 ⟨åld.⟩ ge skugga el. skydd: skygga ögonen med handen
| Finita former | |
|---|---|
| skyggar | presens aktiv |
| skyggas | presens passiv |
| skyggade | preteritum aktiv |
| skyggades | preteritum passiv |
| skygga | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att skygga | infinitiv aktiv |
| att skyggas | infinitiv passiv |
| har/hade skyggat | supinum aktiv |
| har/hade skyggats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| skyggande | |
| Perfekt particip | |
| en skyggad + substantiv | |
| ett skyggat + substantiv | |
| den/det/de skyggade + substantiv | |


