SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
skäkta
1skäkta substantiv ~n skäktor ⟨åld.⟩ armborst­pilvägg­lusskäkt­kniv; skäkt­maskin
Singular
en skäktaobestämd form
en skäktasobestämd form genitiv
skäktanbestämd form
skäktansbestämd form genitiv
Plural
skäktorobestämd form
skäktorsobestämd form genitiv
skäktornabestämd form
skäktornasbestämd form genitiv
2skäkta verb ~de ~t slakta enligt judisk ritualav­lägsna skävor ur lin el. hampa
Finita former
skäktarpresens aktiv
skäktaspresens passiv
skäktadepreteritum aktiv
skäktadespreteritum passiv
skäktaimperativ aktiv
Infinita former
att skäktainfinitiv aktiv
att skäktasinfinitiv passiv
har/hade skäktatsupinum aktiv
har/hade skäktatssupinum passiv
Presens particip
skäktande
Perfekt particip
en skäktad + substantiv
ett skäktat + substantiv
den/det/de skäktade + substantiv