publicerad: 2015
skäkta
1skäkta
substantiv
~n skäktor 1 ⟨åld.⟩ armborstpil2 vägglus3 skäktkniv; skäktmaskin
Singular | |
---|---|
en skäkta | obestämd form |
en skäktas | obestämd form genitiv |
skäktan | bestämd form |
skäktans | bestämd form genitiv |
Plural | |
skäktor | obestämd form |
skäktors | obestämd form genitiv |
skäktorna | bestämd form |
skäktornas | bestämd form genitiv |
2skäkta
verb
~de ~t 1 slakta enligt judisk ritual2 avlägsna skävor ur lin el. hampa
Finita former | |
---|---|
skäktar | presens aktiv |
skäktas | presens passiv |
skäktade | preteritum aktiv |
skäktades | preteritum passiv |
skäkta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att skäkta | infinitiv aktiv |
att skäktas | infinitiv passiv |
har/hade skäktat | supinum aktiv |
har/hade skäktats | supinum passiv |
Presens particip | |
skäktande | |
Perfekt particip | |
en skäktad + substantiv | |
ett skäktat + substantiv | |
den/det/de skäktade + substantiv |