publicerad: 2015
skämma
skämma
verb
skämde, skämt, skämd n. skämt, pres. skämmer, imper. skäm • skada, fördärva; vanpryda
| Finita former | |
|---|---|
| skämmer | presens aktiv |
| skäms (skämmes) | presens passiv |
| skämde | preteritum aktiv |
| skämdes | preteritum passiv |
| skäm | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att skämma | infinitiv aktiv |
| att skämmas | infinitiv passiv |
| har/hade skämt | supinum aktiv |
| har/hade skämts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| skämmande | |
skämma bort
• vänja barn vid att alltid få sin vilja igenomInfinita former att skämma bort infinitiv aktiv Presens particip bortskämmande
skämma ut
• dra skam överInfinita former att skämma ut infinitiv aktiv Presens particip utskämmande


