publicerad: 2015
skönhet
skön·het
substantiv
~en ~er 1 egenskapen att vara vacker2 vacker kvinna el. man; äv. om vissa djur och föremål – Nästan alla sammansättn. med skönhets- hör till skönhet 1.
Singular | |
---|---|
en skönhet | obestämd form |
en skönhets | obestämd form genitiv |
skönheten | bestämd form |
skönhetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
skönheter | obestämd form |
skönheters | obestämd form genitiv |
skönheterna | bestämd form |
skönheternas | bestämd form genitiv |