publicerad: 2015
slingra
slingra
verb
~de ~t • ormen slingrade i väg – I sammansättn. slinger-.
| Finita former | |
|---|---|
| slingrar | presens aktiv |
| slingras | presens passiv |
| slingrade | preteritum aktiv |
| slingrades | preteritum passiv |
| slingra | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att slingra | infinitiv aktiv |
| att slingras | infinitiv passiv |
| har/hade slingrat | supinum aktiv |
| har/hade slingrats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| slingrande | |
| Perfekt particip | |
| en slingrad + substantiv | |
| ett slingrat + substantiv | |
| den/det/de slingrade + substantiv | |
slingra sig
• slingra; äv. bildl.: den misstänkte slingrade sig vid förhöretOrdform(er) slingra sig


