publicerad: 2015
slipprighet
slippr·ig·het
substantiv
~en ~er • äv. om slipprigt yttrande e.d.; till slipprig 1,2
Singular | |
---|---|
en slipprighet | obestämd form |
en slipprighets | obestämd form genitiv |
slipprigheten | bestämd form |
slipprighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
slipprigheter | obestämd form |
slipprigheters | obestämd form genitiv |
slipprigheterna | bestämd form |
slipprigheternas | bestämd form genitiv |