publicerad: 2015
slutplädering
slut|pläd·er·ing
substantiv
~en ~ar • i rättegång
Singular | |
---|---|
en slutplädering | obestämd form |
en slutpläderings | obestämd form genitiv |
slutpläderingen | bestämd form |
slutpläderingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
slutpläderingar | obestämd form |
slutpläderingars | obestämd form genitiv |
slutpläderingarna | bestämd form |
slutpläderingarnas | bestämd form genitiv |