publicerad: 2015
slutspel
slut|spel
substantiv
~et; pl. ~ • t.ex. i ishockey; äv. i schackparti; till spel 2
Singular | |
---|---|
ett slutspel | obestämd form |
ett slutspels | obestämd form genitiv |
slutspelet | bestämd form |
slutspelets | bestämd form genitiv |
Plural | |
slutspel | obestämd form |
slutspels | obestämd form genitiv |
slutspelen | bestämd form |
slutspelens | bestämd form genitiv |