publicerad: 2015
smittspridare
smitt|sprid·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑spridarna 1smitta spridare
Singular | |
---|---|
en smittspridare | obestämd form |
en smittspridares | obestämd form genitiv |
smittspridaren | bestämd form |
smittspridarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
smittspridare | obestämd form |
smittspridares | obestämd form genitiv |
smittspridarna | bestämd form |
smittspridarnas | bestämd form genitiv |