publicerad: 2015
snedtändning
sned|tänd·ning
substantiv
~en ~ar • ofta bildl. irriterad reaktion
| Singular | |
|---|---|
| en snedtändning | obestämd form |
| en snedtändnings | obestämd form genitiv |
| snedtändningen | bestämd form |
| snedtändningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| snedtändningar | obestämd form |
| snedtändningars | obestämd form genitiv |
| snedtändningarna | bestämd form |
| snedtändningarnas | bestämd form genitiv |


