publicerad: 2015
snurr
1snurr
substantiv
~en ~ar • snurrning; hopvriden hårknut; sätta snurr (på pengarna) ⟨vard.⟩ sätta fart; rena snurren ⟨vard.⟩ rena galenskapen
| Singular | |
|---|---|
| en snurr | obestämd form |
| en snurrs | obestämd form genitiv |
| snurren | bestämd form |
| snurrens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| snurrar | obestämd form |
| snurrars | obestämd form genitiv |
| snurrarna | bestämd form |
| snurrarnas | bestämd form genitiv |
2snurr
substantiv
~et • snurrande
| Singular | |
|---|---|
| ett snurr | obestämd form |
| ett snurrs | obestämd form genitiv |
| snurret | bestämd form |
| snurrets | bestämd form genitiv |


