publicerad: 2015
snusare
snus·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. snusarna • till snusa 1
Singular | |
---|---|
en snusare | obestämd form |
en snusares | obestämd form genitiv |
snusaren | bestämd form |
snusarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
snusare | obestämd form |
snusares | obestämd form genitiv |
snusarna | bestämd form |
snusarnas | bestämd form genitiv |