publicerad: 2015
snäckgång
snäck|gång
substantiv
~en ~ar • t.ex. i öra; till 1gång 2
| Singular | |
|---|---|
| en snäckgång | obestämd form |
| en snäckgångs | obestämd form genitiv |
| snäckgången | bestämd form |
| snäckgångens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| snäckgångar | obestämd form |
| snäckgångars | obestämd form genitiv |
| snäckgångarna | bestämd form |
| snäckgångarnas | bestämd form genitiv |


