publicerad: 2015
snäppa
1snäppa
substantiv
~n snäppor • en fågel
| Singular | |
|---|---|
| en snäppa | obestämd form |
| en snäppas | obestämd form genitiv |
| snäppan | bestämd form |
| snäppans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| snäppor | obestämd form |
| snäppors | obestämd form genitiv |
| snäpporna | bestämd form |
| snäppornas | bestämd form genitiv |
2snäppa
verb
snäppte snäppt • få att fastna el. lossna med ett knäppande ljud
| Finita former | |
|---|---|
| snäpper | presens aktiv |
| snäpps (snäppes) | presens passiv |
| snäppte | preteritum aktiv |
| snäpptes | preteritum passiv |
| snäpp | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att snäppa | infinitiv aktiv |
| att snäppas | infinitiv passiv |
| har/hade snäppt | supinum aktiv |
| har/hade snäppts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| snäppande | |


