publicerad: 2015
solfatar
solf·at·ar
[‑a´r]
substantiv
~en ~er • spricka el. hål i marken där det strömmar ut het vattenånga
| Singular | |
|---|---|
| en solfatar | obestämd form |
| en solfatars | obestämd form genitiv |
| solfataren | bestämd form |
| solfatarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| solfatarer | obestämd form |
| solfatarers | obestämd form genitiv |
| solfatarerna | bestämd form |
| solfatarernas | bestämd form genitiv |


