publicerad: 2015
soltimme
sol|timme
el. sol|timma
substantiv
~n ‑timmar 1sol timme
Singular | |
---|---|
en soltimme (en soltimma) | obestämd form |
en soltimmes (en soltimmas) | obestämd form genitiv |
soltimmen (soltimman) | bestämd form |
soltimmens (soltimmans) | bestämd form genitiv |
Plural | |
soltimmar | obestämd form |
soltimmars | obestämd form genitiv |
soltimmarna | bestämd form |
soltimmarnas | bestämd form genitiv |