publicerad: 2015
sparkning
spark·ning
substantiv
~en ~ar • till sparka 1,2
Singular | |
---|---|
en sparkning | obestämd form |
en sparknings | obestämd form genitiv |
sparkningen | bestämd form |
sparkningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
sparkningar | obestämd form |
sparkningars | obestämd form genitiv |
sparkningarna | bestämd form |
sparkningarnas | bestämd form genitiv |