publicerad: 2015
specialbegåvning
speci·al|be·gåv·ning
substantiv
~en ~ar special- begåvning
| Singular | |
|---|---|
| en specialbegåvning | obestämd form |
| en specialbegåvnings | obestämd form genitiv |
| specialbegåvningen | bestämd form |
| specialbegåvningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| specialbegåvningar | obestämd form |
| specialbegåvningars | obestämd form genitiv |
| specialbegåvningarna | bestämd form |
| specialbegåvningarnas | bestämd form genitiv |


