publicerad: 2015
spegel
spegel
substantiv
~n speglar • speglande anordning; dörrspegel; äv. bildl.: skolan är en spegel av samhället
Singular | |
---|---|
en spegel | obestämd form |
en spegels | obestämd form genitiv |
spegeln | bestämd form |
spegelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
speglar | obestämd form |
speglars | obestämd form genitiv |
speglarna | bestämd form |
speglarnas | bestämd form genitiv |