publicerad: 2015
spindel
spindel
substantiv
~n spindlar 1 ett djur; sitta som spindeln i nätet ha möjlighet att styra händelseförlopp e.d.2 smal axel i maskin; mittpelare i spiraltrappa – De flesta sammansättn. med spindel- hör till spindel 1.
| Singular | |
|---|---|
| en spindel | obestämd form |
| en spindels | obestämd form genitiv |
| spindeln | bestämd form |
| spindelns | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| spindlar | obestämd form |
| spindlars | obestämd form genitiv |
| spindlarna | bestämd form |
| spindlarnas | bestämd form genitiv |


