publicerad: 2015
sportgren
sport|gren
substantiv
~en ~ar • till gren 2 sport
Singular | |
---|---|
en sportgren | obestämd form |
en sportgrens | obestämd form genitiv |
sportgrenen | bestämd form |
sportgrenens | bestämd form genitiv |
Plural | |
sportgrenar | obestämd form |
sportgrenars | obestämd form genitiv |
sportgrenarna | bestämd form |
sportgrenarnas | bestämd form genitiv |