publicerad: 2015
spraka
spraka
verb
~de ~t • ge ifrån sig ett upprepat, skarpt ljud ofta i förbindelse med gnistutveckling
Finita former | |
---|---|
sprakar | presens aktiv |
sprakas | presens passiv |
sprakade | preteritum aktiv |
sprakades | preteritum passiv |
spraka | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att spraka | infinitiv aktiv |
att sprakas | infinitiv passiv |
har/hade sprakat | supinum aktiv |
har/hade sprakats | supinum passiv |
Presens particip | |
sprakande |