publicerad: 2015
språkegenhet
språk|egen·het
substantiv
~en ~er språk egenhet
Singular | |
---|---|
en språkegenhet | obestämd form |
en språkegenhets | obestämd form genitiv |
språkegenheten | bestämd form |
språkegenhetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
språkegenheter | obestämd form |
språkegenheters | obestämd form genitiv |
språkegenheterna | bestämd form |
språkegenheternas | bestämd form genitiv |