publicerad: 2015
språkstörning
språk|stör·ning
substantiv
~en ~ar • till störning 3 språk
Singular | |
---|---|
en språkstörning | obestämd form |
en språkstörnings | obestämd form genitiv |
språkstörningen | bestämd form |
språkstörningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
språkstörningar | obestämd form |
språkstörningars | obestämd form genitiv |
språkstörningarna | bestämd form |
språkstörningarnas | bestämd form genitiv |