SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
spurtare
spurt·­are substantiv ~n; pl. ~, best. pl. spurtarna spurta
Singular
en spurtareobestämd form
en spurtaresobestämd form genitiv
spurtarenbestämd form
spurtarensbestämd form genitiv
Plural
spurtareobestämd form
spurtaresobestämd form genitiv
spurtarnabestämd form
spurtarnasbestämd form genitiv