publicerad: 2015
spårtecken
spår|tecken
substantiv
‑tecknet; pl. ~, best. pl. ‑tecknen • av djur; till tecken 2,3
Singular | |
---|---|
ett spårtecken | obestämd form |
ett spårteckens | obestämd form genitiv |
spårtecknet | bestämd form |
spårtecknets | bestämd form genitiv |
Plural | |
spårtecken | obestämd form |
spårteckens | obestämd form genitiv |
spårtecknen | bestämd form |
spårtecknens | bestämd form genitiv |