publicerad: 2015
spänn
1spänn
substantiv; pl. ~ • ⟨vard.⟩ krona; till krona 4: en spänn
Singular | |
---|---|
en spänn | obestämd form |
en spänns | obestämd form genitiv |
Plural | |
spänn | obestämd form |
spänns | obestämd form genitiv |
2spänn
oböjligt substantiv
1 i utsträckt läge: ligga i spänn2 (sitta) på spänn med spänd uppmärksamhet
Ordform(er) | |
---|---|
spänn |