publicerad: 2015
spänna
spänna
verb
spände, spänt, spänd n. spänt, pres. spänner 1 sträcka med stor kraft: spänna en båge2 vara spänd3 fästa med spännen e.d.: spänna hästarna för vagnen4 täcka: berättelsen spänner över 100 år – De flesta sammansättn. med spänn- hör till spänna 1.
| Finita former | |
|---|---|
| spänner | presens aktiv |
| spänns (spännes) | presens passiv |
| spände | preteritum aktiv |
| spändes | preteritum passiv |
| spänn | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att spänna | infinitiv aktiv |
| att spännas | infinitiv passiv |
| har/hade spänt | supinum aktiv |
| har/hade spänts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| spännande | |
| Perfekt particip | |
| en spänd + substantiv | |
| ett spänt + substantiv | |
| den/det/de spända + substantiv | |
| den spände + maskulint substantiv | |
spänna av
1 lösgöra ngt fastspänt2 koppla av
spänna sig
1 spänna musklerna2 vara nervös och uppträda onaturligtOrdform(er) spänna sig


