publicerad: 2015
spänn
1spänn
substantiv; pl. ~ • ⟨vard.⟩ krona; till krona 4: en spänn
| Singular | |
|---|---|
| en spänn | obestämd form |
| en spänns | obestämd form genitiv |
| Plural | |
| spänn | obestämd form |
| spänns | obestämd form genitiv |
2spänn
oböjligt substantiv
1 i utsträckt läge: ligga i spänn2 (sitta) på spänn med spänd uppmärksamhet
| Ordform(er) | |
|---|---|
| spänn | |


